2017-06-16 06:00

2017-06-16 06:00

Minsta gemensamma misstro

LEDARE

Om inte regeringen drar tillbaka tre föreslagna skattehöjningar så hotar allianspartierna med att väcka misstroendeförklaring mot enskilda ministrar i riksdagen. Det är ett drag som har lite av desperationens prägel över sig, och kan slå tillbaka mot dem själva. För varför inte avsätta hela regeringen när man ändå håller på?

Allianspartierna har under lång tid varit oeniga om hur de skall handskas med sin oppositionsroll. Moderaterna och Kristdemokraterna har velat (och vill) lägga en gemensam budget och på så sätt fälla regeringen. Centern vill tillämpa metoden att under riksdagsbehandlingen bryta ut och förändra delar av regeringens budget. Och Liberalerna vill hota med att väcka misstroende om regeringen inte backar. Det har alltså spretat och gladast över det har statsminister Stefan Löfven (S) varit. Han har ju kunnat sitta kvar i orubbat bo.

Därför var en gemensam styrkedemonstration av nöden för alliansen. Och den minsta gemensamma nämnaren visade sig vara Liberalernas. Följaktligen så deklarerade man under torsdagens möte med riksdagens finansutskott att om inte regeringen tar tillbaka förslagen om en särskild flygskatt, högre skatt för småföretagare (de så kallade 3:12-reglerna) och att fler skall betala statlig inkomstskatt så hotar de att väcka misstroendeförklaring. Med stöd av Sverigedemokraterna skulle en sådan då gå igenom.

Men den uppvisade enigheten förtogs rätt omgående av att Centerledaren Annie Lööf gick ut och sade att det inte kommer att vara aktuellt att fälla finansminister Magdalena Andersson (S), trots att det är hon som lägger fram regeringens budget. Redan där så förtogs en hel del av hotet från alliansen. För vad återstår då annat än att fälla mindre betydelsefulla statsråd som näringsminister Mikael Damberg (ansvarig för företagsfrågor) eller infrastrukturminister Anna Johansson (med ansvar för flygtrafiken)?

Det är faktiskt ett idiotiskt förslag. Misstroendeförklaringar skall man rikta mot statsråd som har misskött sitt arbete, men att socialdemokratiska statsråd driver socialdemokratisk politik är inte att missköta sig. Tycker man inte om regeringens politik så får man se till att det blir majoritet för en annan i riksdagen. Genom att till exempel lägga ett eget gemensamt budgetförslag. Eller att driva igenom en misstroendeförklaring mot självaste statsministern, som då får avgå.

Insatserna har dock höjts och regeringen måste känna sig ganska stressad över det här. Nu blir det en sorts ”chicken race”. Allianspartierna kan svårligen backa undan utan att förlora all trovärdighet som oppositionsalternativ. Men kan regeringen överleva den stora prestigeförlust det skulle vara att förlora en eller flera ministrar?

Finansministern var i går noga med att påpeka att budgeten inte är lagd ännu, vilket ju öppnar för att skattehöjningarna inte kommer att tas med. S är egentligen inte gifta med förslagen. Flygskatten är Miljöpartiets skötebarn och det är Vänsterpartiet som insisterat på den statliga skatten. Och beskattningen av fåmansbolag är inte någon hjärtefråga för S. Dock skulle ett tillbakadragande ses som en seger för alliansen, så i slutändan blir det en fråga om vad som är det minst onda för Löfven.

Allianspartierna måste dock inse att det här är fullkomligt otillräckligt och riskerar att slå tillbaka mot dem själva. För varför är ni så rädda för SD:s stöd när det gäller budgeten eller regeringsmakten, men inte när det gäller att väcka misstroende mot olika statsråd. Förr eller senare måste vägrarpartierna C och L bekänna färg, för sådana här halvmesyrer kommer bara att leda till att Löfven får sitta kvar i Rosenbad.

Allianspartierna har under lång tid varit oeniga om hur de skall handskas med sin oppositionsroll. Moderaterna och Kristdemokraterna har velat (och vill) lägga en gemensam budget och på så sätt fälla regeringen. Centern vill tillämpa metoden att under riksdagsbehandlingen bryta ut och förändra delar av regeringens budget. Och Liberalerna vill hota med att väcka misstroende om regeringen inte backar. Det har alltså spretat och gladast över det har statsminister Stefan Löfven (S) varit. Han har ju kunnat sitta kvar i orubbat bo.

Därför var en gemensam styrkedemonstration av nöden för alliansen. Och den minsta gemensamma nämnaren visade sig vara Liberalernas. Följaktligen så deklarerade man under torsdagens möte med riksdagens finansutskott att om inte regeringen tar tillbaka förslagen om en särskild flygskatt, högre skatt för småföretagare (de så kallade 3:12-reglerna) och att fler skall betala statlig inkomstskatt så hotar de att väcka misstroendeförklaring. Med stöd av Sverigedemokraterna skulle en sådan då gå igenom.

Men den uppvisade enigheten förtogs rätt omgående av att Centerledaren Annie Lööf gick ut och sade att det inte kommer att vara aktuellt att fälla finansminister Magdalena Andersson (S), trots att det är hon som lägger fram regeringens budget. Redan där så förtogs en hel del av hotet från alliansen. För vad återstår då annat än att fälla mindre betydelsefulla statsråd som näringsminister Mikael Damberg (ansvarig för företagsfrågor) eller infrastrukturminister Anna Johansson (med ansvar för flygtrafiken)?

Det är faktiskt ett idiotiskt förslag. Misstroendeförklaringar skall man rikta mot statsråd som har misskött sitt arbete, men att socialdemokratiska statsråd driver socialdemokratisk politik är inte att missköta sig. Tycker man inte om regeringens politik så får man se till att det blir majoritet för en annan i riksdagen. Genom att till exempel lägga ett eget gemensamt budgetförslag. Eller att driva igenom en misstroendeförklaring mot självaste statsministern, som då får avgå.

Insatserna har dock höjts och regeringen måste känna sig ganska stressad över det här. Nu blir det en sorts ”chicken race”. Allianspartierna kan svårligen backa undan utan att förlora all trovärdighet som oppositionsalternativ. Men kan regeringen överleva den stora prestigeförlust det skulle vara att förlora en eller flera ministrar?

Finansministern var i går noga med att påpeka att budgeten inte är lagd ännu, vilket ju öppnar för att skattehöjningarna inte kommer att tas med. S är egentligen inte gifta med förslagen. Flygskatten är Miljöpartiets skötebarn och det är Vänsterpartiet som insisterat på den statliga skatten. Och beskattningen av fåmansbolag är inte någon hjärtefråga för S. Dock skulle ett tillbakadragande ses som en seger för alliansen, så i slutändan blir det en fråga om vad som är det minst onda för Löfven.

Allianspartierna måste dock inse att det här är fullkomligt otillräckligt och riskerar att slå tillbaka mot dem själva. För varför är ni så rädda för SD:s stöd när det gäller budgeten eller regeringsmakten, men inte när det gäller att väcka misstroende mot olika statsråd. Förr eller senare måste vägrarpartierna C och L bekänna färg, för sådana här halvmesyrer kommer bara att leda till att Löfven får sitta kvar i Rosenbad.