2017-05-30 17:00

2017-05-30 17:00

Boende uppmanar Trafikverket att agera

FÄRGELANDA/DALS-ED: Jobbat fram underlag för att få resultat

Skottkärreväg. Säkerhetsrisk. Boende längs väg 2097, som sträcker sig genom både Färgelanda och Dals-Eds kommuner, har tröttnat. De uppmanar Trafikverket att lägga pengar på vägen som försämrar livskvaliteten för 325 fastigheter.

Väg 2097 sträcker sig från väg 172 i Färgelanda kommun vid Stora torp, till Mellbyn, vid väg 164, i Dals-Eds kommun. Totalt är den 26 kilometer lång. Korta sträckor är asfalterade, men i huvudsak är det grusväg. Vägen är en genomfartsled som dagligen är vältrafikerad. Dock har den sett sina bästa dagar.

Skitiga och söndriga bilar, slalomåkande mellan lerpölar och spåriga vägbanor. Det är vardag för boende längs vägen.

– Den här vintern har den varit unikt dålig, med tanke på det milda vädret. De som pendlar får åka omvägar på över fyra mil för att komma till jobbet, säger Björn Amundsson, en av fastighetsägarna längs vägen.

– Det finns exempel då patienter i ambulanstransporter har fått smärtstillande på grund av den ojämna vägen, säger Johan Magnusson, boende i området.

Tröttnat

De menar att väg 2097 i flera år sedan 1980-talet har varit under all kritik och att insatser måste göras omedelbart.

I mars beslutade bygdens folk att bilda en arbetsgrupp med målet att försöka påverka. Gruppen har lagt ner mycket arbete på att ta fram ett underlag där det framkommer i vilken utsträckning vägen nyttjas – fakta som arbetsgruppen hoppas ska öppna ögonen på bland annat Trafikverket. De har även startat en grupp på sociala medier.

– I stället för att skälla och gnälla har vi tagit fram ren fakta, säger Björn Amundsson.

Efter viss efterforskning har gruppen kommit fram till att det längs väg 2097 finns 325 fastigheter. Det bedrivs 45 företag längs vägen, exklusive jord- och skogsbruk. Det produceras 650 släp per år med skog och dagligen färdas hemtjänst och skolbussar på vägen. Det är ett axplock från underlaget.

– Dessutom genererar ett enda jordbruk med djur cirka 450 transporter med lastbil per år. Det är allt från mjölktransporter, foder till djuren och transporter med reservdelar till jordbruket. Vi blev själva förvånade över i vilket stor utsträckning vägen faktiskt används, säger Katarina Amundsson.

– Den här vägen måste vara den enda vägen i hela Dalsland med så mycket trafik som inte är tjälsäkrad. En tung transport innebär lika stort slitage på vägen som 1 000 personbilar, säger Rune Forsdahl.

”Ruttnat bort”

Boende längs vägen i årtionden fått höra att den ska rustas upp.

– Vägen har funnits med i Trafikverkets planer för att tjälsäkras och beläggas sedan 1980-talet. Det har stakats ut och sprängts, men stakarna har hunnit ruttna bort, inget händer. Nu hoppas vi på att vi till slut ska få den tjälsäkrad och belagd, säger Johan Magnusson.

I mars fick arbetsgruppen möjlighet att träffa Trafikverket vid ett möte.

– Det var ett bra möte. Vi pratade bland annat om vilka grunder de fattar beslut på. Alla är rörande överens om att något måste göras med vägen, men frågan är var pengarna ska komma från, säger Björn Amundsson.

Levande landsbygd

Han menar att det allmänt satsas för lite på vägarna i Dalsland.

– Vår väg ska inte behöva prioriteras bort för en annan väg. Det saknas totalt resurser för att satsa på vägnätet i Dalsland. Den här gången finns det inget alternativ. Vi måste hjälpas åt att trycka på för att något ska hända, säger Björn Amundsson.

Arbetsgruppen har även haft ett möte med Dals-Eds kommun och ska också träffa representanter från Färgelanda kommun.

– Vägen är a och o för en levande landsbygd, säger Katarina Amundsson.

Väg 2097 sträcker sig från väg 172 i Färgelanda kommun vid Stora torp, till Mellbyn, vid väg 164, i Dals-Eds kommun. Totalt är den 26 kilometer lång. Korta sträckor är asfalterade, men i huvudsak är det grusväg. Vägen är en genomfartsled som dagligen är vältrafikerad. Dock har den sett sina bästa dagar.

Skitiga och söndriga bilar, slalomåkande mellan lerpölar och spåriga vägbanor. Det är vardag för boende längs vägen.

– Den här vintern har den varit unikt dålig, med tanke på det milda vädret. De som pendlar får åka omvägar på över fyra mil för att komma till jobbet, säger Björn Amundsson, en av fastighetsägarna längs vägen.

– Det finns exempel då patienter i ambulanstransporter har fått smärtstillande på grund av den ojämna vägen, säger Johan Magnusson, boende i området.

Tröttnat

De menar att väg 2097 i flera år sedan 1980-talet har varit under all kritik och att insatser måste göras omedelbart.

I mars beslutade bygdens folk att bilda en arbetsgrupp med målet att försöka påverka. Gruppen har lagt ner mycket arbete på att ta fram ett underlag där det framkommer i vilken utsträckning vägen nyttjas – fakta som arbetsgruppen hoppas ska öppna ögonen på bland annat Trafikverket. De har även startat en grupp på sociala medier.

– I stället för att skälla och gnälla har vi tagit fram ren fakta, säger Björn Amundsson.

Efter viss efterforskning har gruppen kommit fram till att det längs väg 2097 finns 325 fastigheter. Det bedrivs 45 företag längs vägen, exklusive jord- och skogsbruk. Det produceras 650 släp per år med skog och dagligen färdas hemtjänst och skolbussar på vägen. Det är ett axplock från underlaget.

– Dessutom genererar ett enda jordbruk med djur cirka 450 transporter med lastbil per år. Det är allt från mjölktransporter, foder till djuren och transporter med reservdelar till jordbruket. Vi blev själva förvånade över i vilket stor utsträckning vägen faktiskt används, säger Katarina Amundsson.

– Den här vägen måste vara den enda vägen i hela Dalsland med så mycket trafik som inte är tjälsäkrad. En tung transport innebär lika stort slitage på vägen som 1 000 personbilar, säger Rune Forsdahl.

”Ruttnat bort”

Boende längs vägen i årtionden fått höra att den ska rustas upp.

– Vägen har funnits med i Trafikverkets planer för att tjälsäkras och beläggas sedan 1980-talet. Det har stakats ut och sprängts, men stakarna har hunnit ruttna bort, inget händer. Nu hoppas vi på att vi till slut ska få den tjälsäkrad och belagd, säger Johan Magnusson.

I mars fick arbetsgruppen möjlighet att träffa Trafikverket vid ett möte.

– Det var ett bra möte. Vi pratade bland annat om vilka grunder de fattar beslut på. Alla är rörande överens om att något måste göras med vägen, men frågan är var pengarna ska komma från, säger Björn Amundsson.

Levande landsbygd

Han menar att det allmänt satsas för lite på vägarna i Dalsland.

– Vår väg ska inte behöva prioriteras bort för en annan väg. Det saknas totalt resurser för att satsa på vägnätet i Dalsland. Den här gången finns det inget alternativ. Vi måste hjälpas åt att trycka på för att något ska hända, säger Björn Amundsson.

Arbetsgruppen har även haft ett möte med Dals-Eds kommun och ska också träffa representanter från Färgelanda kommun.

– Vägen är a och o för en levande landsbygd, säger Katarina Amundsson.