2017-06-15 16:39

2017-06-15 16:39

Vårt dop

TANKAR INFÖR HELGEN LAILA ANDRÉN, DIAKON STENEBY PASTORAT

I skrivande stund regnar det, ett härligt regn som vi verkligen behöver av många anledningar. Vatten är för människan livsnödvändigt men också livsfarligt.

Söndagen handlar om vårt dop och Johannesdopet var ett dop till omvändelse och bättring och de som steg ner i Jordans vatten ville verkligen något nytt med sina liv och lämna det tidigare bakom sig.

För ett antal år sedan befann jag mig vid Jordanfloden, på den plats där man tror att Jesus blev döpt. Många människor befann sig där och några lät döpa sig. Någon hade en flaska med, böjde sig ner och tog med vatten från Jordan. Detta vatten skulle senare användas vid dopet av ett barn hemma i Dalsland.

I mitt hem har jag flera inramade dopkort. Det äldsta är från 1902 på min mormor. Hon bär den dopklänning fortfarande idag finns i min ägo och som fem generationer döpts i, hittilldags.

Dessa dopfoton, på flera generationer, påminner mig om att försöka leva i mitt dop och mogna i min tro.

Genom vårt dop förenas vårt eget unika namn med Jesu namn. Genom dopet får vi del av hans liv, hans död och uppståndelse och vi får tillhöra Kristus.

Sv ps 606

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.

Han går på så mjuka sandaler.

Hans mantel är vävd av det lenaste garn.

Hans arm är så stark, hans doft är så ren.

Han känner var rot och var grop och var sten,

och han nynnar en sång,

som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn du är buren i Skaparens famn.

Han andas intill dig så nära.

Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.

Han gråter med dig, han ler när du ler.

Du är aldrig ensam och oönskad mer,

för du hör honom till,

Herre Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära.

 

 

Söndagen handlar om vårt dop och Johannesdopet var ett dop till omvändelse och bättring och de som steg ner i Jordans vatten ville verkligen något nytt med sina liv och lämna det tidigare bakom sig.

För ett antal år sedan befann jag mig vid Jordanfloden, på den plats där man tror att Jesus blev döpt. Många människor befann sig där och några lät döpa sig. Någon hade en flaska med, böjde sig ner och tog med vatten från Jordan. Detta vatten skulle senare användas vid dopet av ett barn hemma i Dalsland.

I mitt hem har jag flera inramade dopkort. Det äldsta är från 1902 på min mormor. Hon bär den dopklänning fortfarande idag finns i min ägo och som fem generationer döpts i, hittilldags.

Dessa dopfoton, på flera generationer, påminner mig om att försöka leva i mitt dop och mogna i min tro.

Genom vårt dop förenas vårt eget unika namn med Jesu namn. Genom dopet får vi del av hans liv, hans död och uppståndelse och vi får tillhöra Kristus.

Sv ps 606

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.

Han går på så mjuka sandaler.

Hans mantel är vävd av det lenaste garn.

Hans arm är så stark, hans doft är så ren.

Han känner var rot och var grop och var sten,

och han nynnar en sång,

som han gjorde en gång till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn du är buren i Skaparens famn.

Han andas intill dig så nära.

Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.

Han gråter med dig, han ler när du ler.

Du är aldrig ensam och oönskad mer,

för du hör honom till,

Herre Jesus, som vill till himmelens glädje dig bära.