2017-05-31 17:27

2017-05-31 17:27

Rooths tar ner skylten

DEJE: Peter Moens mormor och morfar startade 1956

Det blir Peter Moen som får ta ner den välkända neonskylten som hans mormor och morfar hängde upp en gång i Deje.
– Dom startade butiken 1956, samma år som jag föddes.

Peter Moen har planer, hemliga än så länge, och håller en mycket positiv ton. Han förstår, säger han, att Dejeborna handlar i Forshaga och Karlstad. De passar ju på, när de gör andra ärenden, och åker från jobbet.

Men det är klart att vemodet är nästan lika fysiskt som skylten på väggen. Se på den, på bilden. Rooths i neonljus. Butiken startades av hans mormor och morfar samma år som han föddes! De bodde på övervåningen här.

Peter Moen tog över butiken 1978. Hans mamma jobbade här som ung. Det här är hans familjs historia och hans eget yrkesliv.

Nu ska han stänga för gott. Första juni börjar utförsäljningen. Sista juni är allt över.

Två anställda får fortsätta i butiken han har i Forshaga. En måste gå.

Jättejobbigt

– Det är jättejobbigt, erkänner han. Så himla tråkigt och vemodigt. Det har tagit oerhört på mitt inre att komma fram till det här beslutet. Men det gick inte längre.

– Servicen har försvunnit i Deje. Vårdcentralen, banken, tandläkaren, Apoteket, det finns ingenting kvar. Och varje år försvinner några butiker till. Deje åker man ifrån, man åker inte hit längre. I Karlstad är det ett enormt utbud, butikerna är öppna sju dagar i veckan och sent på kvällarna, det kan vi aldrig mäta oss med.

Men här fanns något annat. Något som går förlorat.

– Ett hej, säger Peter Moen. Ett ”Hur mår du i dag?” Igenkänningen får du inte i Karlstad. Här kunde de komma från Ullerudshemmet på andra sidan gatan och låna med en hög kläder åt någon som inte kunde komma och prova. Eller en kund kunde säga att jag känner mig så svettig i dag så jag orkar inte prova, då var det bara att ta med sig några plagg och prova hemma i stället. Vi löste sånt, det var inga problem. Så gör man inte i stora städer.

– Men det är en tid som inte finns mer.

Risken är att det finns människor som inte riktigt hinner med in i det som kommer i stället. Peter Moen är bekymrad när han tänker på sina äldsta kunder, som redan förlorat så mycket service i Deje. Det gör honom ont, säger han.

– Det är viktigt att tänka till. Ju äldre man blir desto svårare är det att åka in till Karlstad, och uträtta olika ärenden, köa, handla, prova där ingen vet vem man är, hur mycket hjälp man behöver och vilka storlekar man har.

Nu är inte Rooths den sista klädbutiken i Deje. Och Peter Moen själv har inte gett upp, långt därifrån. Han har ju Rooths i Forshaga också, och hemliga planer därtill.

– Vi storsatsar i Forshaga, med ett större utbud och mer service. Nu är det upp till oss att prestera, och kunderna att visa om de vill att vi ska vara kvar där.

Men någon mer butik blir det inte i huset med den genuina neonskylten i Deje.

– De ska bli lägenheter i hela huset. Det blir nog så att jag tar stora vägen till Forshaga på morgnarna, åtminstone i början. Jag tror det blir lite för jobbigt att se huset utan butiken.

Peter Moen har planer, hemliga än så länge, och håller en mycket positiv ton. Han förstår, säger han, att Dejeborna handlar i Forshaga och Karlstad. De passar ju på, när de gör andra ärenden, och åker från jobbet.

Men det är klart att vemodet är nästan lika fysiskt som skylten på väggen. Se på den, på bilden. Rooths i neonljus. Butiken startades av hans mormor och morfar samma år som han föddes! De bodde på övervåningen här.

Peter Moen tog över butiken 1978. Hans mamma jobbade här som ung. Det här är hans familjs historia och hans eget yrkesliv.

Nu ska han stänga för gott. Första juni börjar utförsäljningen. Sista juni är allt över.

Två anställda får fortsätta i butiken han har i Forshaga. En måste gå.

Jättejobbigt

– Det är jättejobbigt, erkänner han. Så himla tråkigt och vemodigt. Det har tagit oerhört på mitt inre att komma fram till det här beslutet. Men det gick inte längre.

– Servicen har försvunnit i Deje. Vårdcentralen, banken, tandläkaren, Apoteket, det finns ingenting kvar. Och varje år försvinner några butiker till. Deje åker man ifrån, man åker inte hit längre. I Karlstad är det ett enormt utbud, butikerna är öppna sju dagar i veckan och sent på kvällarna, det kan vi aldrig mäta oss med.

Men här fanns något annat. Något som går förlorat.

– Ett hej, säger Peter Moen. Ett ”Hur mår du i dag?” Igenkänningen får du inte i Karlstad. Här kunde de komma från Ullerudshemmet på andra sidan gatan och låna med en hög kläder åt någon som inte kunde komma och prova. Eller en kund kunde säga att jag känner mig så svettig i dag så jag orkar inte prova, då var det bara att ta med sig några plagg och prova hemma i stället. Vi löste sånt, det var inga problem. Så gör man inte i stora städer.

– Men det är en tid som inte finns mer.

Risken är att det finns människor som inte riktigt hinner med in i det som kommer i stället. Peter Moen är bekymrad när han tänker på sina äldsta kunder, som redan förlorat så mycket service i Deje. Det gör honom ont, säger han.

– Det är viktigt att tänka till. Ju äldre man blir desto svårare är det att åka in till Karlstad, och uträtta olika ärenden, köa, handla, prova där ingen vet vem man är, hur mycket hjälp man behöver och vilka storlekar man har.

Nu är inte Rooths den sista klädbutiken i Deje. Och Peter Moen själv har inte gett upp, långt därifrån. Han har ju Rooths i Forshaga också, och hemliga planer därtill.

– Vi storsatsar i Forshaga, med ett större utbud och mer service. Nu är det upp till oss att prestera, och kunderna att visa om de vill att vi ska vara kvar där.

Men någon mer butik blir det inte i huset med den genuina neonskylten i Deje.

– De ska bli lägenheter i hela huset. Det blir nog så att jag tar stora vägen till Forshaga på morgnarna, åtminstone i början. Jag tror det blir lite för jobbigt att se huset utan butiken.