2017-06-12 06:00

2017-06-12 06:00

Erica och Sofia rider för Hjärtebarnens skull

BJÖRNEBORG: På hästrygg från Örebro till Morokulien

Mellan 35 och 40 mil på hästryggen räknar Erica Svensson och Sofia Larsson med att klara av på 11 dagar.
Så långt är det mellan Örebro och Morokulien. Det är en färd som de gör dels för att det är roligt att rida och dels för att samla in pengar till Hjärtebarnsfonden.

– Jag har tre syskonbarn som är hjärtsjuka och ett av dem har pacemaker, säger Erica Svensson.

Tack vare forskning och kunskap om hjärtebarn kan hennes syskonbarn klara av sina liv.

Fram till och med onsdagen hade de fått in mer än 10 000-kronor till Hjärtebarnsfonden.

Tävlar i distansritt

Örebroarna Erica och Sofia är vana ryttare. De tävlar båda i distansritt, det vill säga att rida långt och många timmar på en dag.

Nu handlar det om att rida långt och många timmar i flera dagar. Under den regniga onsdagen hade de lyckats pricka in en av två vilodagar.

Vilka blir tröttast efter flera dagars långritt, ni eller hästarna?

– Alla blir nog lika trötta, säger Sofia Larsson.

Det är inte vilka hästar som helst som klarar av att ridas långt, just de här två är varmblodiga travare. Stoet heter Donna, är 17 år och enligt ägaren Erica i ”sitt livs form”. Hon har fungerat som distanshäst i fyra år.

Erica äger även valacken Mano som är tretton år och travare.

Det krävs ett speciellt psyke och god fysik hos ryttare och hästar för att klara av en sådan här utmaning. Det är viktigt att både hästar och ryttare tycker att det är roligt.

Det är tredje året som tjejerna rider långt på semestern. De jobbar inte med hästar till vardags utan Sofia är målare och Erica trafikinformatör.

Första året red de från Örebro till Herrljunga, en tur på 31,6 mil. Förra året var målet Vimmerby men efter drygt 20 mil, i Borkhult, avbröt de färden. En av hästarna som var inlånad var inte tillräckligt tränad för distansritt.

Vilar i Björneborg

Färden har de planerat utifrån ett upprop på Facebook och i onsdags stannade de hos en familj i Björneborg.

Det var en av två inplanerade vilodagar. Många timmar i sadeln kan sätta sina spår. För att undvika skavsår blir det många raster så hästarna kan beta och dricka vatten. Ibland går tjejer bredvid hästarna och de byter även häst med varandra. De undviker trafikerade vägar så långt det går. Utifrån kartor tar de småvägar och kanske en och annan genväg i obanad terräng. 15 juni beräknar de att vara framme i Ås, Morokulien, vid norska gränsen.

Men innan dess ska de rida mellan tre och fem mil om dagen. Fem kilometer i timmen är snitthastigheten.

– Vi förenar nytta med nöjd, säger Erica Svensson. Det är så roligt att rida.

Det går att följa deras färd på Facebook ”Hjärtebarnsritten till förmån för Hjärtebarnsfonden 4-15 juni 2017”.

– Jag har tre syskonbarn som är hjärtsjuka och ett av dem har pacemaker, säger Erica Svensson.

Tack vare forskning och kunskap om hjärtebarn kan hennes syskonbarn klara av sina liv.

Fram till och med onsdagen hade de fått in mer än 10 000-kronor till Hjärtebarnsfonden.

Tävlar i distansritt

Örebroarna Erica och Sofia är vana ryttare. De tävlar båda i distansritt, det vill säga att rida långt och många timmar på en dag.

Nu handlar det om att rida långt och många timmar i flera dagar. Under den regniga onsdagen hade de lyckats pricka in en av två vilodagar.

Vilka blir tröttast efter flera dagars långritt, ni eller hästarna?

– Alla blir nog lika trötta, säger Sofia Larsson.

Det är inte vilka hästar som helst som klarar av att ridas långt, just de här två är varmblodiga travare. Stoet heter Donna, är 17 år och enligt ägaren Erica i ”sitt livs form”. Hon har fungerat som distanshäst i fyra år.

Erica äger även valacken Mano som är tretton år och travare.

Det krävs ett speciellt psyke och god fysik hos ryttare och hästar för att klara av en sådan här utmaning. Det är viktigt att både hästar och ryttare tycker att det är roligt.

Det är tredje året som tjejerna rider långt på semestern. De jobbar inte med hästar till vardags utan Sofia är målare och Erica trafikinformatör.

Första året red de från Örebro till Herrljunga, en tur på 31,6 mil. Förra året var målet Vimmerby men efter drygt 20 mil, i Borkhult, avbröt de färden. En av hästarna som var inlånad var inte tillräckligt tränad för distansritt.

Vilar i Björneborg

Färden har de planerat utifrån ett upprop på Facebook och i onsdags stannade de hos en familj i Björneborg.

Det var en av två inplanerade vilodagar. Många timmar i sadeln kan sätta sina spår. För att undvika skavsår blir det många raster så hästarna kan beta och dricka vatten. Ibland går tjejer bredvid hästarna och de byter även häst med varandra. De undviker trafikerade vägar så långt det går. Utifrån kartor tar de småvägar och kanske en och annan genväg i obanad terräng. 15 juni beräknar de att vara framme i Ås, Morokulien, vid norska gränsen.

Men innan dess ska de rida mellan tre och fem mil om dagen. Fem kilometer i timmen är snitthastigheten.

– Vi förenar nytta med nöjd, säger Erica Svensson. Det är så roligt att rida.

Det går att följa deras färd på Facebook ”Hjärtebarnsritten till förmån för Hjärtebarnsfonden 4-15 juni 2017”.