2017-05-20 06:00

2017-05-20 06:00

Dags att fatta ett beslut

GODMORGON

Upp till beslut!

Dags i dag igen. Många beslut att fatta. Beslutsexperter har beslutat att vi fattar många tusen beslut per dygn. Upp till 10 000 på 24 timmar.

Jag beslutar mig för att tvivla. Jag menar, en sådan här rutinerad herre som jag behöver inte en hjärna till alla beslut. Det räcker med min mage.

Är det minus därute – magen säger ”ta något varmt”. Är det varmt, magen säger – ”ta något svalt”. Flera tusen olika beslut om dagen! Det skulle jag få ont i magen utav.


Stackars den villrådige! För den är det vanligaste hindret rädslan för att fatta beslut. Vilket leder till rädslan för ett misslyckande med beslutsfattandet. Som i slutändan innebär att någon annan, eller slumpen, fattar beslutet. Och, den villrådige, har något eller någon att skylla på.

Vi, du och jag, har väl någon gång stått inför det dilemmat att fatta beslut för någon annans räkning.

Och det blir ditt fel. ”Vi skulle ha tagit vårrullar i stället för den där tråkiga pastan.” ”Svart är trist, varför tyckte du inte som jag, det vill säga rött?”

Expressen eller Aftonbladet är den klassiska. Där stackars Gösta Ekman pressas till det yttersta.

I dag är det beslutet enklare – eller hur? Ingendera av de två. jag föreslår NWT. Eller Arvika Nyheter, eller Filipstads-Tidning, eller Karlskoga-Tidning. Eller allesammans.

Beslutsfattandet börjar i arla morgonstund. En minut till i varma sänghalmen! Hur många grader i duschen, vilken färg på strumporna?


Upp kommer jag utan beslutsdrön. En katt slickar mig på nosen och berättar att det är matdags. Och, ändå uppe, så är det lika bra att gå på.

Skjortor köper jag sällan, och när, om jag tvekar mellan blått och blått, blir det båda.

Åren har lärt mig ta snabba beslut. De grämer mig mindre än då beslut jag inte tagit. Ett misslyckande eller två eller tre har jag råd med. Magen, instinkten har jag övat upp i många år. Nu får den jobba.

En bra sak med den där kattslickarstarten: Väl uppe, när dagens startskott har gått är, att det ena faller på plats. Det ena efter det andra.

Men än, efter alla dessa år, har jag ännu inte lärt mig hur jag skall börja läsa min dagstidning. Visst, en snabb titt på förstasidan. Men sen?


När jag var ung var det sport och serier. Nu, lite äldre har jag blivit förtjust i notiser. Små händelser som: Katten i trädet, bilen i diket, tåget försenat, duktiga husmodern i köket ger mig i vardagen god näring.

Men sen, Trumps rappakalja, insändarna, eller personnotiserna?

Hjälp – jag kan inte bestämma mig.

Och inte du heller, för vi är olika.

Eller som någon sade i Monty Pythons Life of Brian:

We're all different!

- I'm not.

(Vi är alla olika! Inte jag.)

Därmed beslutar du och jag att vi alla har en god helg:

Chefredaktör´n

Upp till beslut!

Dags i dag igen. Många beslut att fatta. Beslutsexperter har beslutat att vi fattar många tusen beslut per dygn. Upp till 10 000 på 24 timmar.

Jag beslutar mig för att tvivla. Jag menar, en sådan här rutinerad herre som jag behöver inte en hjärna till alla beslut. Det räcker med min mage.

Är det minus därute – magen säger ”ta något varmt”. Är det varmt, magen säger – ”ta något svalt”. Flera tusen olika beslut om dagen! Det skulle jag få ont i magen utav.


Stackars den villrådige! För den är det vanligaste hindret rädslan för att fatta beslut. Vilket leder till rädslan för ett misslyckande med beslutsfattandet. Som i slutändan innebär att någon annan, eller slumpen, fattar beslutet. Och, den villrådige, har något eller någon att skylla på.

Vi, du och jag, har väl någon gång stått inför det dilemmat att fatta beslut för någon annans räkning.

Och det blir ditt fel. ”Vi skulle ha tagit vårrullar i stället för den där tråkiga pastan.” ”Svart är trist, varför tyckte du inte som jag, det vill säga rött?”

Expressen eller Aftonbladet är den klassiska. Där stackars Gösta Ekman pressas till det yttersta.

I dag är det beslutet enklare – eller hur? Ingendera av de två. jag föreslår NWT. Eller Arvika Nyheter, eller Filipstads-Tidning, eller Karlskoga-Tidning. Eller allesammans.

Beslutsfattandet börjar i arla morgonstund. En minut till i varma sänghalmen! Hur många grader i duschen, vilken färg på strumporna?


Upp kommer jag utan beslutsdrön. En katt slickar mig på nosen och berättar att det är matdags. Och, ändå uppe, så är det lika bra att gå på.

Skjortor köper jag sällan, och när, om jag tvekar mellan blått och blått, blir det båda.

Åren har lärt mig ta snabba beslut. De grämer mig mindre än då beslut jag inte tagit. Ett misslyckande eller två eller tre har jag råd med. Magen, instinkten har jag övat upp i många år. Nu får den jobba.

En bra sak med den där kattslickarstarten: Väl uppe, när dagens startskott har gått är, att det ena faller på plats. Det ena efter det andra.

Men än, efter alla dessa år, har jag ännu inte lärt mig hur jag skall börja läsa min dagstidning. Visst, en snabb titt på förstasidan. Men sen?


När jag var ung var det sport och serier. Nu, lite äldre har jag blivit förtjust i notiser. Små händelser som: Katten i trädet, bilen i diket, tåget försenat, duktiga husmodern i köket ger mig i vardagen god näring.

Men sen, Trumps rappakalja, insändarna, eller personnotiserna?

Hjälp – jag kan inte bestämma mig.

Och inte du heller, för vi är olika.

Eller som någon sade i Monty Pythons Life of Brian:

We're all different!

- I'm not.

(Vi är alla olika! Inte jag.)

Därmed beslutar du och jag att vi alla har en god helg:

Chefredaktör´n