2017-05-27 06:00

2017-05-27 06:00

Bland krokodiler och alligatorer

CHEFREDAKTÖRN

Jag tittar ned i det grumliga vattnet, spanar uppmärksamt. Jag vilar på bron, men vadar inte fötterna.
Några småfiskar flyger över vattenytan, flyende en fara. Här finns alligatorer, stora, skrämmande. Småfiskarnas flykt tyder på det.

Floden flyter långsamt, några långbenta fåglar spatserar obekymrat på flodstranden. Nej, inte nu, tänker jag med rastlös mänsklig hjärna och reser mig för vidare spaning.

En liten krusning väcker min uppmärksamhet. Ett par ögon ser upp mot mig. Stor, fet, alligator ligger där, stilla och betraktar mig. Stirrar, scannar in mig. Den söker inte ögonkontakt, den ser vad som finns. Ögonen, näsborrarna, och öronen var det enda som syns över vattenytan. Betsen bearbetar det den ser, begrundar mig med tusen och åter tusen år av erfarenhet. Ögonen är som en tidstunnel som för mig, och då och där, flera miljoner år tillbaka.

Krokodilen har överlevt dinosaurier, meteoritnedslag och ett otal klimatförändringar. De seglivade varelserna har klarat av allt, utan större förändringar. Krokodilen har funnits på jorden i mer än 220 miljoner år och inte förändrats speciellt mycket den senaste 80 miljoner år. Som jämförelse har människan trampat runt här i 200 000 år. Vi, människor, utvecklas, förändras oavbrutet. Krokodilen, alligatorn, caimanen, behöver ingen förändring. Den är perfekt som den är.

Så ger den sig iväg min alligator, Vänder mig svans och rygg och simmar iväg. Jag är inte ett godkänt byte. Möjligen och troligen för stor att hantera.

Jag befinner mig i Myakka River State Park, Sarasota, Florida. De forna träskmarkerna har utdikats, men i floderna och i två mindre sjöar finns gott om alligatorer. Hanen är en fullvuxen best på dryga fyra meter. Honan något mindre. Missisippialligatorn är anpassad i både vatten (sötvatten) som land. Den svarta kroppen gör den skyddad i såväl vatten som land.

”Du är inte bytet, ”tröstar mig en guide. ”De fördrar mindre varelser, men doppa inte foten”, menade han. En båttur på den lilla sjön visar på tusen och åter tusen av forntidsdjuren.

”Här lägger de sina ägg, här föds de, lever vidare, de som överlever. Nittionio procent blir inte mer än ägg innan stora fiskar, hägrar, ödlor och andra krokodiler brukar dem som föda.”

Vi lämnar parken med beslutsamma åsikten om det var bra att de där de är.

”Men se upp, bada inte i pool på natten, var försiktig på gräsmattorna. Du vet inte vad som väntar dig här, i Florida”, säger vår guide som slutord.

Jag lovar, att inte poolbada i den ljumma natten.

 

Lova ni det också. Även en vänergädda kan hugga.

 

En god helg önskar jag er alla:

Floden flyter långsamt, några långbenta fåglar spatserar obekymrat på flodstranden. Nej, inte nu, tänker jag med rastlös mänsklig hjärna och reser mig för vidare spaning.

En liten krusning väcker min uppmärksamhet. Ett par ögon ser upp mot mig. Stor, fet, alligator ligger där, stilla och betraktar mig. Stirrar, scannar in mig. Den söker inte ögonkontakt, den ser vad som finns. Ögonen, näsborrarna, och öronen var det enda som syns över vattenytan. Betsen bearbetar det den ser, begrundar mig med tusen och åter tusen år av erfarenhet. Ögonen är som en tidstunnel som för mig, och då och där, flera miljoner år tillbaka.

Krokodilen har överlevt dinosaurier, meteoritnedslag och ett otal klimatförändringar. De seglivade varelserna har klarat av allt, utan större förändringar. Krokodilen har funnits på jorden i mer än 220 miljoner år och inte förändrats speciellt mycket den senaste 80 miljoner år. Som jämförelse har människan trampat runt här i 200 000 år. Vi, människor, utvecklas, förändras oavbrutet. Krokodilen, alligatorn, caimanen, behöver ingen förändring. Den är perfekt som den är.

Så ger den sig iväg min alligator, Vänder mig svans och rygg och simmar iväg. Jag är inte ett godkänt byte. Möjligen och troligen för stor att hantera.

Jag befinner mig i Myakka River State Park, Sarasota, Florida. De forna träskmarkerna har utdikats, men i floderna och i två mindre sjöar finns gott om alligatorer. Hanen är en fullvuxen best på dryga fyra meter. Honan något mindre. Missisippialligatorn är anpassad i både vatten (sötvatten) som land. Den svarta kroppen gör den skyddad i såväl vatten som land.

”Du är inte bytet, ”tröstar mig en guide. ”De fördrar mindre varelser, men doppa inte foten”, menade han. En båttur på den lilla sjön visar på tusen och åter tusen av forntidsdjuren.

”Här lägger de sina ägg, här föds de, lever vidare, de som överlever. Nittionio procent blir inte mer än ägg innan stora fiskar, hägrar, ödlor och andra krokodiler brukar dem som föda.”

Vi lämnar parken med beslutsamma åsikten om det var bra att de där de är.

”Men se upp, bada inte i pool på natten, var försiktig på gräsmattorna. Du vet inte vad som väntar dig här, i Florida”, säger vår guide som slutord.

Jag lovar, att inte poolbada i den ljumma natten.

 

Lova ni det också. Även en vänergädda kan hugga.

 

En god helg önskar jag er alla: