2017-06-03 06:00

2017-06-03 15:43

Det bor en väderexpert i oss alla

CHEFREDAKTÖR'N

Håll ut, håll in, håll i hatten, släpp in katten. Men lugn, det blir väder i år också.

Om inte annat – så kan vi prata väder. I en oändlighet eller så. Ty, vi är duktigare prata väder, än att spå.

Själv väljer jag den rapport som visar bäst.

Snart nalkas järnnätterna, sade de gamle, till oss unga som satt där och njöt av vårens värmande sol. Men, menar jag, vem vill egentligen ha järn på nätterna, som de pratade så om.

Det var nätterna man fruktade. Nätterna man rättade sig efter. Juninätter med bitande frost.

Ingen idé plantera, ingen idé sätta ut några blommor. Järnätterna väntade, anföll och frös knopparna till isande död. Detta var att rätta sig efter.

Folktraditionen berättade att de inträffade första veckan i juni. Speciellt farlig på våra breddgrader är natten till den 2 juni. Då ni – ungt folk – säger de gamla och drar på sig långkalsongerna!

Uttrycket kommer troligen från Tyskland där man upplevde extra frostkänsliga dygn. ”Eisheilige” kallade man de dagarna som inträffar mellan elfte och femtonde maj.

Eis(is) och Eisen (järn) kan ha blivit en språklig sammanblandning.

Gamla vädergubbar och gummor ska vi inte förakta. De kunde sin sak, de levde i samklang med naturen. Dagens profeter litar på satelliter och andra manicker. Hade gubbarna och gummorna fel berodde det på allt snurr i luften. Har SMHI fel beror det på oskicklighet.

Experter är vi allihopa. Du med, jag med.

Detta får mig osökt(!) att tänka på Falklandsöarna. Det är en vindpiskad ögrupp 600 mil från Kap Horn. Till argentinska samhället är nära 500 mil. Till Storbritannien, som är modern, är det cirka 1200 mil.

På Falklandsöarna bor några tusen vindpiskade britter. Här finns inga träd, inga vimplar, inget som visar hur vinden blåser.

Där litar man på sina pingviner och får. Från sina hem tittar falklandsborna ut mot fåren och mot pingvinerna.

Flockar sig fåren tätt samman väntas bistra vindar. Pingvinerna vänder ryggen åt det blåsiga, så då vet man vindriktningen. Svårare än så är det inte. Jag menar, 600 000 får kan inte ha fel.

Det ger 200 får per innevånare. Jag behöver knappast tillägga att öarna är de fårtätaste i världen.

Själv låter jag en lätt värkande tå få bestämma morgondagens väder. Katterna litar jag inte riktigt på. Anar de dåligt väder och tvekar vid en utgång hoppas de på bättra väder vid annan port.

Jag gillar deras positiva inställning, men helt pålitliga är de inte – kattpojkarna.

För övrigt, ska ni veta att om:

Det finns så mycket som ett bockskinn moln på himmelen Trefaldighetsdagen, blir det inte skadtorka under sommaren. Så visste man förr i Värmland. Så står det i Bondepraktikan.

Vi utgår från att de hade rätt.

 

En god helg önskar jag er alla:

Om inte annat – så kan vi prata väder. I en oändlighet eller så. Ty, vi är duktigare prata väder, än att spå.

Själv väljer jag den rapport som visar bäst.

Snart nalkas järnnätterna, sade de gamle, till oss unga som satt där och njöt av vårens värmande sol. Men, menar jag, vem vill egentligen ha järn på nätterna, som de pratade så om.

Det var nätterna man fruktade. Nätterna man rättade sig efter. Juninätter med bitande frost.

Ingen idé plantera, ingen idé sätta ut några blommor. Järnätterna väntade, anföll och frös knopparna till isande död. Detta var att rätta sig efter.

Folktraditionen berättade att de inträffade första veckan i juni. Speciellt farlig på våra breddgrader är natten till den 2 juni. Då ni – ungt folk – säger de gamla och drar på sig långkalsongerna!

Uttrycket kommer troligen från Tyskland där man upplevde extra frostkänsliga dygn. ”Eisheilige” kallade man de dagarna som inträffar mellan elfte och femtonde maj.

Eis(is) och Eisen (järn) kan ha blivit en språklig sammanblandning.

Gamla vädergubbar och gummor ska vi inte förakta. De kunde sin sak, de levde i samklang med naturen. Dagens profeter litar på satelliter och andra manicker. Hade gubbarna och gummorna fel berodde det på allt snurr i luften. Har SMHI fel beror det på oskicklighet.

Experter är vi allihopa. Du med, jag med.

Detta får mig osökt(!) att tänka på Falklandsöarna. Det är en vindpiskad ögrupp 600 mil från Kap Horn. Till argentinska samhället är nära 500 mil. Till Storbritannien, som är modern, är det cirka 1200 mil.

På Falklandsöarna bor några tusen vindpiskade britter. Här finns inga träd, inga vimplar, inget som visar hur vinden blåser.

Där litar man på sina pingviner och får. Från sina hem tittar falklandsborna ut mot fåren och mot pingvinerna.

Flockar sig fåren tätt samman väntas bistra vindar. Pingvinerna vänder ryggen åt det blåsiga, så då vet man vindriktningen. Svårare än så är det inte. Jag menar, 600 000 får kan inte ha fel.

Det ger 200 får per innevånare. Jag behöver knappast tillägga att öarna är de fårtätaste i världen.

Själv låter jag en lätt värkande tå få bestämma morgondagens väder. Katterna litar jag inte riktigt på. Anar de dåligt väder och tvekar vid en utgång hoppas de på bättra väder vid annan port.

Jag gillar deras positiva inställning, men helt pålitliga är de inte – kattpojkarna.

För övrigt, ska ni veta att om:

Det finns så mycket som ett bockskinn moln på himmelen Trefaldighetsdagen, blir det inte skadtorka under sommaren. Så visste man förr i Värmland. Så står det i Bondepraktikan.

Vi utgår från att de hade rätt.

 

En god helg önskar jag er alla: