Du och jag behövs – ända in i framtiden

CHEFREDAKTÖR'N

Tiderna förändras i ett rasande tempo. För en något äldre gentleman är det ibland svårt hänga med. Koder till allt och alla. Förr gömde man nyckeln under dörrmattan och kände sig säker.

Tiderna förändras i ett rasande tempo. För en något äldre gentleman är det ibland svårt hänga med. Koder till allt och alla. Förr gömde man nyckeln under dörrmattan och kände sig säker. Nu finns nyckelkoden någonstans och jag känner mig osäker. Koden – går den till porten, bankkortet, till telefonen? Eller sätter den i gång tvättmaskinen därhemma?

Nya yrken med titlar jag inte förstår dyker upp. Ibland låtsas jag inte ens förstå utan frågar dumsmart vad det där med alla orden betyder.

Jag får då ofta ett svar som är längre än vad jag önskade.

Bättre förr, säger jag då igen och tänker på de yrken, de titlar som bara försvunnit.

När annonserade arbetsförmedlingen senast efter en bödel, en gycklare, en iskarl, lykttändare eller en amma?

Vet ni förresten vad en sumprunkare sysslade med?

Det var en person med uppgift att hålla fisksumpen i rörelse så att fiskarna skulle överleva.

Borstbindaren var en herre som band borstar och kvastar. Därtill var duktig på att röka och svära.

Rackaren var bödelns medhjälpare.

Mursmäcka var en kvinnlig byggnadsarbetare med huvuduppgift bära murbruk till murarna.

Biografpianisten saknar jag en aning. Det var han som ackompanjerade stumfilmerna. Det var han som bestämde om det som skedde på den svartvita duken var dramatisk, roligt eller romantiskt.

Iskarlen levererade is till hushållen innan kylskåpen fanns. Jag minns, från mina barndomsdagar, hur fiskarbröderna sågade upp stora isblock ute på Hammarösjön. De placerades sedan i skyddande islador där sågspån isolerade.

Kanonfotografen saknar jag lite grann. Han tog så ståtliga personbilder på marknaderna. Gåramålaren, finns han? Många fina gårdar hamnade på hans duk. Han började tidigt på morgonen, slutade sent på kvällen. Man kunde se på hans verk hur solen vandrat över gård, åkrar och äng.

Likbjudaren var en kyrkobetjänt med uppgift bjuda in till begravning. Baderskan var en som skrubbade ryggen på små pojkar vid det obligatoriska helgbadet i skolan. Ett intyg hemifrån hjälpte. Hade man badkar hemma slapp man den burdusa tvagningen.

Finns det portvakter i dagens hus? I sådant fall sitter den väl i taket och ser allt genom sitt optiska öga.

Kloka gummor och gubbar som botade sjukdomar har ersatts i Dr Google. Spåkvinnorna finns på Facebook.

De vet allt och lite till utan att behöva konfronteras med verkliga fakta.

Kägelpojke var jag själv några sommarveckor i min ungdom. Jag var en slags bollpojke med uppgift att resa upp nedslagna käglor. Det gällde att vara uppmärksam, de där käglorna dansade lite hursomhelst vid en snedträff.

De, som så mycket annat är ersatta av okänsliga robotar.

När gör robotjournalisterna sitt intåg i tidningsvärlden? Hör jag frågan?

De är redan här, men de kommer inte att ersätta. De kommer att komplettera. En robot kan konstatera att en match slutade 1-1. Men inte varför, vill jag med emfas påstå.

Råttfångaren behövs inte längre. Lyktor tändes utan lykttändare, flottaren får finna sina jäntor på landbacken.

Men du och jag behövs, ända in i framtiden.

En god helg, med en prasslande tidning, önskar jag er alla:

Chefredaktör´n

2017-06-17 06:00

2017-06-17 06:00