2017-06-17 06:01

2017-06-18 16:13

Allt kött är hö, kom ihåg det

KRÖNIKA

”Du är gosigare än pappa.”

”Är jag? Varför det?”

”För att du är så tjock och mjuk.”

Säger femåringen och borrar in sig i mitt fluffiga mittenparti med så mycket kropp han bara kan. Och när jag är med honom och han avgudar hullet, då tycker jag också om köttvolangerna. Han lägger ingen värdering i hur kroppar ser ut. Än.

Det drar ihop sig till Beach 2017 och jag vill inte klä av mig.


I början av alla år tänker jag att jag har gott om tid på mig att tappa de där extrakilona, men sedan kommer året ikapp mig och så står jag där, i mitten av maj, iförd någon liten jämrans lycratrekant med snören och funderar på hur högt straffvärde det kan vara på att slå sönder ett provrum.

Nyligen kom en kollega tillbaka från en lunchraid på stan och var alldeles gråtfärdig. Hon hade provat bikini. Själv hoppade jag över det momentet i år. Jag beställde en baddräkt på nätet och tänker inte ta på mig den förrän det är skarpt läge.

Och så tänker jag på den 13-åriga tjej som nyligen skrev en insändare om sjuka kroppsideal och jag tänker att jag också är ett offer för detta. Jag, som är jättevuxen och påläst och medveten och yada, yada. Jag står ändå och säger till fotograf Micke som tog bilden på mig här ovan att han måste försöka göra så jag ser smalare ut.

Det är ju för bedrövligt. Och om jag nu tycker det är så himla jobbigt kan jag väl bara äta mindre? Jo.


Komikern Karin Adelsköld skrev en gång att för att få en bikinikropp så behöver man en kropp och en bikini och så är saken biff. Detsamma gäller Janne Flash Nilsson på filmen ni kan se på NWT:s Facebook. Hans sätt att hantera kroppsångesten är ett par schyssta glasögon och snygga badkläder och så kör man bara.

De har ju rätt, det är klart att de har det.

 

Så jag köper en kaftan och ett par snygga glajjer och tänker Beach 2018.

Vad säger ni, ska vi satsa på det?

 

 

”Du är gosigare än pappa.”

”Är jag? Varför det?”

”För att du är så tjock och mjuk.”

Säger femåringen och borrar in sig i mitt fluffiga mittenparti med så mycket kropp han bara kan. Och när jag är med honom och han avgudar hullet, då tycker jag också om köttvolangerna. Han lägger ingen värdering i hur kroppar ser ut. Än.

Det drar ihop sig till Beach 2017 och jag vill inte klä av mig.


I början av alla år tänker jag att jag har gott om tid på mig att tappa de där extrakilona, men sedan kommer året ikapp mig och så står jag där, i mitten av maj, iförd någon liten jämrans lycratrekant med snören och funderar på hur högt straffvärde det kan vara på att slå sönder ett provrum.

Nyligen kom en kollega tillbaka från en lunchraid på stan och var alldeles gråtfärdig. Hon hade provat bikini. Själv hoppade jag över det momentet i år. Jag beställde en baddräkt på nätet och tänker inte ta på mig den förrän det är skarpt läge.

Och så tänker jag på den 13-åriga tjej som nyligen skrev en insändare om sjuka kroppsideal och jag tänker att jag också är ett offer för detta. Jag, som är jättevuxen och påläst och medveten och yada, yada. Jag står ändå och säger till fotograf Micke som tog bilden på mig här ovan att han måste försöka göra så jag ser smalare ut.

Det är ju för bedrövligt. Och om jag nu tycker det är så himla jobbigt kan jag väl bara äta mindre? Jo.


Komikern Karin Adelsköld skrev en gång att för att få en bikinikropp så behöver man en kropp och en bikini och så är saken biff. Detsamma gäller Janne Flash Nilsson på filmen ni kan se på NWT:s Facebook. Hans sätt att hantera kroppsångesten är ett par schyssta glasögon och snygga badkläder och så kör man bara.

De har ju rätt, det är klart att de har det.

 

Så jag köper en kaftan och ett par snygga glajjer och tänker Beach 2018.

Vad säger ni, ska vi satsa på det?

 

 

  • Malin Kling Uddgren