2017-06-19 10:13

2017-06-19 10:17

John McCaffrey hittade lugnet i Torp

LÅNGSERUD: Gjorde en livsförändring

Sångaren, musikanten och fotografen John McCaffrey ville ha det lugnare omkring sig. I Torp, vid en grusväg, nära skogen, hittade han sitt nya hem.

Det är sen eftermiddag och en av junis vackraste dagar. John McCaffrey sitter i köket och kämpar med sin Tin whistle och Cooley´s Reel. Den irländska melodin är det tänkt att han ska framföra som gästmusiker i folkrockbandet In The Bag.

– Oh, fuck, den är svår. Den ska gå så snabbt.

Att bli skicklig på ett instrument handlar om muskelminne, förklarar han.

– Man ska inte tänka för mycket. I stället ska man lyssna. Tänker man på hur man spelar går det åt helvete.

John McCaffrey är mest känd för att vara frontfigur i Dublin Fair. Bandet med sitt irländska folkrocksväng firade 30 år i fjol och framgångarna som följde med hiten Jamboree under 90-talet präglar bandet ännu i dag. Låten låg som bäst tvåa på Trackslistan i P3. Det var bara Spice Girls som slog Dublin Fair på topplistorna 1996.

– Det var två studiokillar som frågade om de fick låna låten och lägga på ett technobeat. Vi tyckte det var annorlunda, men det blev ju jättebra.

Hur minns du den tiden?

– Det var hysteriskt. Vi hade ingen tanke på att låten skulle bli så stor. Vi blev kändisar och fick skivkontrakt och hamnade på en massa fester i Stockholm. Det var tv-sändningar och limousiner. Vi gjorde många konserter och det var väldigt mycket roligt som hände.

Framgångens baksida

Men det plötsliga genombrottet hade ett högt pris. Hjulen snurrade alldeles för fort och Dublin Fair tvingades ta en längre paus.

– Jag har alltid tyckt om ensamheten och har behov av att vara själv. Det var tufft att inte alltid kunna vara i fred. Men jag ångrar ingenting. Tack vare låten fick vi en större publik och glädjen att spela med bandet finns kvar.

Från Irland

John McCaffrey växte upp i Dublin med en bror och fyra systrar. Pappa var yrkesmilitär och strikt katolik. Johns mamma var judinna och hemmafru.

– Min pappa dog när jag var 13. Han var gravt alkoholiserad och jag hade aldrig någon riktigt kontakt med honom. Han var ute och reste och var borta mycket i jobbet. När pappa dog fick familjen hans militärpension och efter det hade vi aldrig några problem med pengar.

Reste till Israel

Uppväxten på Irland under 60-talet minns han som starkt konservativ och att hela samhället styrdes av den katolska kyrkan.

– Jag var mycket själv som barn och sökte mig till naturen. Jag hade svårt med tillit. Började läsa mycket böcker och upptäckte att det fanns andra liv, andra som också ställde existentiella frågor.

Vi börjar prata om tonårstiden och när han som 18-åring drog till Israel för att ta jobb på kibbutz - ett politiskt ställningstagande, säger han.

– Jag var Israelvän och ville hjälpa till. Judarna hade så länge varit förtryckta och förföljda att jag tyckte det var rätt att de hade sin egen stat. Jag var där i ett halvår och träffade folk från hela världen. Det var mycket party, men man slet också arslet av sig. Jag plockade apelsiner och höll på med bevattningssystemet.

Till Karlstad

Efter tiden på kibbutzen reste han till Amsterdam, fick jobb på ett vandrarhem och träffade en svensk tjej - från Karlstad.

Väl i Sverige hoppade han på en elektrikerutbildning, men var tvungen att sluta när det upptäcktes att han var färgblind. Det blev i stället jobb på posten och som undersköterska inom psykiatrin. Musiken har alltid funnits med och många spelningar har det blivit genom åren - i synnerhet här i Värmland.

Blev Långserudsbo

I Karlstad bodde han i över 30 år. Men han blev trött på stan. Det var för mycket folk och han ville bo närmare naturen. Lägenhet på Herrhagen sålde han och började leta hus.

– Jag var nog runt och kollade på tjugo hus i Värmland innan jag hittade det här. När jag kom hit kändes det verkligen rätt. Jag har alltid varit förändringsbenägen.

I trakten har han fått nya vänner. I Nysäter hjälper han till på Vikingascentret och så är han engagerad i Kålsäters bygdegård. Han har också tagit initiativ till Långserud-Nysäter Fotoklubb.

– Att flytta hit är något av det bästa jag gjort.

Det är sen eftermiddag och en av junis vackraste dagar. John McCaffrey sitter i köket och kämpar med sin Tin whistle och Cooley´s Reel. Den irländska melodin är det tänkt att han ska framföra som gästmusiker i folkrockbandet In The Bag.

– Oh, fuck, den är svår. Den ska gå så snabbt.

Att bli skicklig på ett instrument handlar om muskelminne, förklarar han.

– Man ska inte tänka för mycket. I stället ska man lyssna. Tänker man på hur man spelar går det åt helvete.

John McCaffrey är mest känd för att vara frontfigur i Dublin Fair. Bandet med sitt irländska folkrocksväng firade 30 år i fjol och framgångarna som följde med hiten Jamboree under 90-talet präglar bandet ännu i dag. Låten låg som bäst tvåa på Trackslistan i P3. Det var bara Spice Girls som slog Dublin Fair på topplistorna 1996.

– Det var två studiokillar som frågade om de fick låna låten och lägga på ett technobeat. Vi tyckte det var annorlunda, men det blev ju jättebra.

Hur minns du den tiden?

– Det var hysteriskt. Vi hade ingen tanke på att låten skulle bli så stor. Vi blev kändisar och fick skivkontrakt och hamnade på en massa fester i Stockholm. Det var tv-sändningar och limousiner. Vi gjorde många konserter och det var väldigt mycket roligt som hände.

Framgångens baksida

Men det plötsliga genombrottet hade ett högt pris. Hjulen snurrade alldeles för fort och Dublin Fair tvingades ta en längre paus.

– Jag har alltid tyckt om ensamheten och har behov av att vara själv. Det var tufft att inte alltid kunna vara i fred. Men jag ångrar ingenting. Tack vare låten fick vi en större publik och glädjen att spela med bandet finns kvar.

Från Irland

John McCaffrey växte upp i Dublin med en bror och fyra systrar. Pappa var yrkesmilitär och strikt katolik. Johns mamma var judinna och hemmafru.

– Min pappa dog när jag var 13. Han var gravt alkoholiserad och jag hade aldrig någon riktigt kontakt med honom. Han var ute och reste och var borta mycket i jobbet. När pappa dog fick familjen hans militärpension och efter det hade vi aldrig några problem med pengar.

Reste till Israel

Uppväxten på Irland under 60-talet minns han som starkt konservativ och att hela samhället styrdes av den katolska kyrkan.

– Jag var mycket själv som barn och sökte mig till naturen. Jag hade svårt med tillit. Började läsa mycket böcker och upptäckte att det fanns andra liv, andra som också ställde existentiella frågor.

Vi börjar prata om tonårstiden och när han som 18-åring drog till Israel för att ta jobb på kibbutz - ett politiskt ställningstagande, säger han.

– Jag var Israelvän och ville hjälpa till. Judarna hade så länge varit förtryckta och förföljda att jag tyckte det var rätt att de hade sin egen stat. Jag var där i ett halvår och träffade folk från hela världen. Det var mycket party, men man slet också arslet av sig. Jag plockade apelsiner och höll på med bevattningssystemet.

Till Karlstad

Efter tiden på kibbutzen reste han till Amsterdam, fick jobb på ett vandrarhem och träffade en svensk tjej - från Karlstad.

Väl i Sverige hoppade han på en elektrikerutbildning, men var tvungen att sluta när det upptäcktes att han var färgblind. Det blev i stället jobb på posten och som undersköterska inom psykiatrin. Musiken har alltid funnits med och många spelningar har det blivit genom åren - i synnerhet här i Värmland.

Blev Långserudsbo

I Karlstad bodde han i över 30 år. Men han blev trött på stan. Det var för mycket folk och han ville bo närmare naturen. Lägenhet på Herrhagen sålde han och började leta hus.

– Jag var nog runt och kollade på tjugo hus i Värmland innan jag hittade det här. När jag kom hit kändes det verkligen rätt. Jag har alltid varit förändringsbenägen.

I trakten har han fått nya vänner. I Nysäter hjälper han till på Vikingascentret och så är han engagerad i Kålsäters bygdegård. Han har också tagit initiativ till Långserud-Nysäter Fotoklubb.

– Att flytta hit är något av det bästa jag gjort.

  • Albin Norén

John McCaffrey

Ålder: 58

Familj: Singel

Bor: Torp, Långserud

Gör: Musiker, fotograf

Aktuell: Spelar med In the Bag på von Echstedtska gården lördag 1 juli. I bandet finns bland andra Anders Kadhammar.